Samtalsspråkets grammatik: Projektbeskrivning

Projektbeskrivning

Syftet med projektet Samtalsspråkets grammatik var att undersöka relationen och samspelet mellan den sociala interaktionens struktur och den grammatiska strukturen hos de yttranden som fälls i samtalet. Utgångspunkten var att språk och interaktion alltid ingår i sociala verksamheter, vilket nödvändiggör ett dialogiskt perspektiv på grammatiken. Det innebär att vi beaktade både grammatiken i traditionell mening, yttrandenas inre syntax, och interaktionens arkitektur, den yttre syntaxen. Teoretiskt och metodologiskt byggde projektet på sociologisk samtalsanalys och olika varianter av funktionell grammatik. Vi anpassade fältgrammatiska modeller till det interaktionella perspektivet och i analysen hade prosodin en central roll.

Nedan följer en utförlig projektbeskrivning, så som den formulerades vid projektets början.

Hösten 1999 utkom Svenska Akademiens Grammatik (SAG). Den är i första hand en grammatik för skriftspråket, och de talspråksexempel som förekommer är hämtade från litterär dialog eller presenterade utan kontext. Projektet Samtalsspråkets grammatik sätter däremot det fritt flödande, interaktionellt och verksamhetsmässigt betingade språket i två- och flerpartssamtal i fokus. Projektet bygger på ett integrerat samarbete mellan fem institutioner i Sverige och Finland. Det överordnade målet och de teoretiska ramarna är gemensamma, och de deltagande grupperna arbetar med delproblem som griper in i varandra och som tillsammans belyser viktiga grammatiska säregenskaper hos samtalsspråket. Projektet startade vid årsskiftet 1999/2000 och har under de gångna fem månaderna konsoliderat sig organisatoriskt och teoretiskt och flera vetenskapliga uppsatser har framställts i preliminära versioner.

Syfte

Språket är ett av människans viktigaste kulturella uttryck. För människan både som art och som individ är det talade språket primärt i förhållande till det skrivna, och samtalet är den grundläggande formen för språkanvändning. Av tradition har emellertid det skrivna språket i vardagskulturen och genom skolan fått status som det "riktiga" språket, och samtalsspråket har ofta betraktats som ofullkomligt eller rentav felaktigt. Språkvetenskapliga beskrivningar av språkens struktur har nästan undantagslöst utgått från det skrivna språket och ofta implicit antagit att denna struktur är giltig även för samtalsspråk. (Se t.ex. Linell 1982.)

I detta projekt är vår ambition att beskriva svenskt samtalsspråk på dess egna strukturella och interaktionella villkor, snarare än ur ett skriftspråksperspektiv. Syftet är att undersöka relationen och samspelet mellan interaktionens struktur och den grammatiska strukturen hos de i interaktionen ingående yttrandena, och att därmed belysa de särskilda situationella och kognitiva villkor som gäller för talspråk i förhållande till skriftspråk. Vi siktar medvetet in oss på syntaxen; svensk talspråksmorfologi är någorlunda väl beskriven (t.ex. Thelander 1979, Nordberg 1985, Nordberg & Sundgren u.u., SAG 1999 och flera stadsspråksbeskrivningar i Svenska språknämndens skriftserie). Vi menar att den grammatiska utformningen av yttranden i samtal är avhängig av den interaktion och den verksamhetstyp som den är en del av. Man kan då förvänta sig att finna flera mer eller mindre varierade grammatiska strukturer knutna till olika verksamheter och uppbärande olika genrer. Det är därför viktigt att inte arbeta utifrån intuitivt konstruerade exempel utan utgå från inspelningar av faktiska samtal och förutsättningslöst analysera återkommande grammatiska enheter. Vi vinnlägger oss därför också om att använda ett stort och situations- och verksamhetsmässigt varierat material. Den gemensamma kärnkorpus vi skapat (se Material) är uppbyggd enligt denna princip.

Vårt syfte är inte att skriva en fullständig och sammanhållen grammatik för svenskt samtalsspråk. Om en sådan heltäckande beskrivning teoretiskt sett ens är önskvärd eller rimlig, så bör den dock i nuvarande forskningsläge ges en underordnad roll. Vi syftar i stället till att allsidigt belysa ett antal strategiskt utvalda, återkommande grammatiska strukturer i samtal och presentera dessa i ett par tematiskt redigerade antologier.

Teoretisk bakgrund

Projektet handlar om grammatik i samtalsspråk, och detta problemområde behandlas utifrån ett övergripande perspektiv som kan kallas interaktionellt eller dialogiskt. Ett sådant perspektiv innebär ett konsekvent försök att betrakta tal- och samtalsspråket på dess egna villkor; språk och interaktion ingår alltid i sociala verksamheter, och de manifesterar kognitiva och kommunikativa processer som är förkroppsligade och distribuerade i tiden. Även om grammatiken rör abstrakta aspekter på språkliga praktiker och de yttranden som ingår i dessa, så kan man inte se den som avskild från sociala kontexter, kroppsliga aktiviteter och temporala villkor. I det följande ska vi redogöra för några ytterligare inslag i detta perspektiv.

När man inom interaktionell lingvistik talar om grammatik, kan det gälla både samtalsspråkets grammatik i snävare mening och interaktionens arkitektur, samt samspelet mellan dessa. Det förra - som också kan kallas den inre syntaxen (se nedan) - rör sig med begrepp som ord, fraser, satser, ordklasser (substantiv, verb etc. men också t.ex. diskurspartiklar, inkl. responspartiklar), grammatiska konstruktioner, dvs. typer av syntaktiska konfigurationer av uttryck. Interaktionens arkitektur - eller den yttre syntaxen - handlar mer om strukturen i de interaktionella sekvenserna, liksom om funktionen hos de inbäddade kommunikativa handlingarna och projekten. Den teoretiska vokabulären i denna typ av grammatik omfattar sådana begrepp som tur, turkonstruktionsenhet (TKE), responspunkter ('transition relevance places'), turtillägg, gemensam konstruktion av yttrandeenheter, responsiva och projektiva konstruktioner, repetitioner, reparationer, sekvenstyper, yttrandepar ('adjacency pair'), kommunikativa projekt, berättelsestrukturer, och många andra (t.ex. Steensig 1999, Linell 2000). I projektet måste samspelet mellan de olika strukturella nivåerna hela tiden beaktas.

Grammatikens kontextualitet yttrar sig på flera sätt. Exempelvis måste man systematiskt undersöka om det finns obligatoriska eller prefererade villkor som bildar den yttre syntaxen, olika för olika konstruktioner. Givetvis beaktar vi också yttrande- och konstruktionstypernas inre syntax, den som traditionellt stått i fokus för lingvisters intresse. Det sagda innebär emellertid ett ifrågasättande av ett antagande som legat till grund för mycken syntaxteori, nämligen tesen om den syntaktiska meningens ('sentence') autonomi.

En grammatisk konstruktion ser vi som en konfiguration av syntaktiska och prosodiska komponenter, kombinerade med semantiska, pragmatiska och kontextuella villkor. Prosodin har således en central roll (Couper-Kuhlen & Selting 1996). De ytnära konstruktionerna, snarare än abstrakta regler, bygger upp grammatiken (Anward 2000b). Det finns goda skäl att anta att samtalsspråkets grammatik är mindre systematisk och integrerad än enligt strukturalistiska och generativa teorier, som ofta sökt efter de maximalt generella reglerna (Hopper 1998). Det kan finnas spänningar och konkurrens mellan olika tendenser, och de olika konstruktionerna är inte nödvändigtvis direkt och entydigt manifesta i yttranden; grammatiska rutiner och kommunikativa behov kan ibland komma i konflikt.

Av det sagda framgår att det som omger och organiserar grammatiken är handlingar och verksamheter, snarare än propositioner och predikationer. Både för yttranden och deras konstruktionstyper och för sociala språk (genrer) gäller, på olika nivåer, att de organiseras lokalt. Yttrandekonstruktionen sker steg för steg. Grammatiken karaktäriseras av dynamik; grammatiken förhandlas och rekonstrueras både i den sociokulturella dimensionen och i situationens mikrogenes. Grammatiken måste ses som villkor på dynamiska konstruktionsprocesser, inte (enbart) som statiska och fixerade strukturer.

Det perspektiv på samtalsspråk som vi anlägger implicerar en annorlunda syn på språkliga regler och på vad som konstituerar en förklaring i grammatikteorin. Regler är inte kausalt verkande, mentala mekanismer i huvudet på talaren (som hos Chomsky), utan sociokulturella mönster som hör hemma i ett gränssnitt mellan individerna och kulturen. De hänför sig till mönster i "yt"-beteendet, mönster till vilka talare (och lyssnare) orienterar sig i sitt beteende. Förklaringar av grammatiska strukturer måste göras i termer av anpassningar till dialogiska processer och kognitiva processningsbegränsningar, inte i termer av sådant som konstituentstrukturer eller flyttningar inom abstrakta strukturer, och kategorier eller särdrag hos grammatiska noder. Strukturella beskrivningar av de sistnämnda slagen kan vara nödvändiga, men de ger (inte mer än) svaga förklaringar. Snarare hör dessa strukturer till det som måste förklaras.

Relation till tidigare forskning

Detta projekt replierar i hög grad på forskning om samtal i ett interaktionistiskt perspektiv (Couper-Kuhlen & Selting 1996, Ochs et al. 1996, Steensig 1999). Det innebär samtidigt en anknytning till många funktionalistiska ansatser (se översikt i Schegloff et al. 1996). Funktionalister har studerat förhållandet mellan diskurs och grammatik, och betonat betydelsen av sådana faktorer som informationsflöde och diskursstruktur för att förklara den grammatiska strukturen (t. ex. Chafe 1976, 1994, Thompson & Mathiessen 1989, Givón 1995, 1997). Allmänteoretiskt har detta projekt anknytningar till dialogteori (Sammanfattat i Linell 1998, 2000). Av betydelse är också andra försök att se talspråkets grammatik på dess egna villkor (t.ex. Brazil 1995, Carter & McCarthy 1995 och Du Bois 2000). Vidare har talspråksgrammatiker som arbetat i den diskursanalytiska ("Birmingham") traditionen lämnat betydelsefulla bidrag (Stenström 1994, Aijmer 1989, 1996).

Vi anknyter till en samtalsanalytisk tradition som baserat sina beskrivningar på noggranna analyser av naturligt förekommande samtal. Det finns naturligtvis viktiga insikter att hämta i talhandlingsteori, pragmatik och social semiotik (t.ex. olika varianter av Halliday-traditionen). Men medan mycket av forskningen inom talaktsteorin, Grices (1975) maximer för rationella samtal och Sperber & Wilsons (1986) relevansteori bygger på isolerade, ofta konstruerade exempel (Searle 1969), har vi en stor metodisk fördel däri att vi arbetar med ett varierat autentiskt material som belyser olika interaktionella mönster på ett allsidigt sätt (jfr nedan om material och gemensam kärnkorpus). Den empiriska inriktningen skiljer oss också från mer rationalistisk, filosofisk kommunikationsteori (som t. ex. hos Habermas). Bland psykolingvistiskt inspirerade studier av samtal ligger vi relativt nära Clark (1996), som analyserar språkanvändning och lyssnaranpassning mer dialogiskt och interaktionistiskt än majoriteten psykolingvister som studerat produktionen och perceptionen av tal på ett mer dekontextualiserat sätt (t. ex. Levelt 1989). Nämnas kan också de detaljerade undersökningar av fonetiska, prosodiska, syntaktiska, referentiella och interaktionella mönster som gjorts på basis av de s.k. Maptaskdialogerna (Anderson et al. 1992).

En gammal diskussion som aktualiserats på senare år är frågan om tal- och skriftspråk har samma eller olika grammatik (Teleman 1983, Leech 2000). Att det finns stora genrerelaterade skillnader i olika lexikaliska enheters och grammatiska konstruktioners frekvens förefaller uppenbart (Biber 1988, Biber et al. 1999, Allwood 1999). När det gäller satsens inre grammatik torde det finnas en gemensam grammatisk bas för tal och skrift (jfr SAG), men det finns också åtskilliga talspråksegna fenomen. Detta projekt syftar bl.a. till att identifiera och beskriva ett antal sådana. Vidare: oavsett hur omfattande likheterna mellan tal och skrift strukturellt sett är, så strävar detta projekt efter att konsekvent anlägga ett interaktionistiskt perspektiv på talspråksdata, och detta gör projektet principiellt annorlunda än den i huvudsak formalistiska lingvistiken, som dessutom traditionellt dominerats av ett skriftspråksperspektiv (Linell 1982).

Forskning i Sverige och Finland

I det föregående har vi främst ägnat oss åt det internationella forskningsläget. I det följande ska vi kortfattat beskriva situationen i Sverige och Finland, med särskild hänsyn till forskningen om svenskt samtalsspråk. Här har samtalsforskningen under de sista 20 åren varit mycket livaktig och avsatt en rad arbeten som har beskrivit olika aspekter av samtal både i institutionella och privata vardagliga sammanhang (t.ex. Allwood 1976, 1988, Linell & Gustavsson 1987, Nordberg 1988, Linell 1990a, 1998, Londen m.fl. 1992, Gunnarsson, Linell & Nordberg (eds.) 1994, 1997, Londen 1994, Norrby 1996). Dock har den, med vissa undantag, inte i någon större utsträckning beaktat grammatiken i samtalsspråket. Tidiga undersökningar av talspråkssyntax är de som utfördes inom eller i anslutning till projektet Talsyntax på 1960- och 70-talen (t.ex. Loman 1977), som dock inte tog tillräcklig hänsyn till de interaktionella och kontextuella aspekterna. Detsamma kan sägas om några studier av vissa talspråksegna fenomen (t.ex. Nordberg 1977, Linell 1981).

Den svenska samtalsforskningen var från början främst inriktad mot institutionella samtal av olika typer, t.ex. klassrumssamtal, anställningsintervjuer, polisförhör och läkare-patient-samtal (Anward 1983, Adelswärd 1988, Jönsson 1988, Melander Marttala 1995), och syftade bl.a. till att studera hur skillnader i makt- och kunskapsförhållanden knutna till olika sociala roller återspeglades i språkliga och interaktionella strukturer. Den helt dominerande delen av denna forskning har utförts vid språkvetenskapliga institutioner, medan sociologer med något undantag inte intresserat sig för området (Leppänen 1998). I Finland finns sociologisk forskning om samtal framför allt i Tammerfors. Under senare år har dock intresset mer och mer kommit att gälla privatsamtal och olika aspekter av dessa, t.ex. berättande, turutformning vid känsliga ämnen, samtalsinledningar samt skvaller (A. Lindström 1994a, 1997, 1999, Eriksson 1997, Nordenstam 1998, Norrby 1998). Numera föreligger också flera studier med inriktning mot grammatiska fenomen som t.ex. konstruktion av syntaktiska strukturer över replikgränser (Löfström 1988), talspråksegna fenomen som t.ex. ellipser och anakoluter, (Linell 1990b, 1993), grammatikalisering av en diskurspartikel (Eriksson 1995), morfologiska och syntaktiska medel för att organisera berättande i samtal (Eriksson 1997), samt svarsord och ofullbordade konstruktioner (A. Lindström 1997, 1999).

Vad gäller teori- och metodbildning har främst två ansatser varit inflytelserika. Den ena är den s.k. initiativ- och responsmodellen som kan tillhandahålla kvantitativa mått på koherens, dynamik och dominans i samtal (Linell & Gustavsson 1987). En annan ansats finns i den s.k. verksamhetsteorin, vilken ser språkliga strukturer som resultat av olika faktorer förknippade med den verksamhet som (sam)talet ingår i (Allwood 1976, 1995). Forskning om detta bedrivs vid institutionen för lingvistik i Göteborg och har vissa beröringspunkter med vårt projekt (Allwood 1999). Göteborgsgruppen har i flera skrifter också behandlat en företeelse som är av centralt interaktionellt intresse, nämligen återkoppling (Allwood 1988, 1993, Allwood, Nivre & Ahlsén 1990). Båda de nyssnämnda forskningsansatserna har emellertid en starkt kvantitativ inriktning medan vi med i huvudsak kvalitativa metoder vill studera sekventiella fenomen och emergenta språkliga strukturer framsprungna ur social interaktion. Det stora intresset för samtalsforskning har också avsatt två läroböcker, Norrby (1996) och Linell (1998). Den förra är mer grundläggande, medan den senare är en stor syntetiserande framställning av olika teoretiska skolor inom dialogforskningen (jfr dessutom Stenström 1994). I Sverige har också gjorts datorlingvistiska studier av dialog. Inom ramen för NUTEKs och HSFRs Språkteknologiprogram pågick under 1998-99 ett samarbetsprojekt kallat Svenska dialogsystem där fonetiker, lingvister, datalingvister och talteknologer från Göteborg, Linköping, Lund, KTH och Telia samarbetade för att utveckla ett generiskt dialogsystem för människa-maskininteraktion (Ahrenberg et al. 1999, Bohlin et al. 1999, Horne et al. 1999, Jönsson & Dahlbäck 2000, Nivre & Grönqvist u.u.).

I Finland har under de senaste åren en synnerligen aktiv samtalsforskning bedrivits både på finskt och på svenskt håll. Helsingfors universitets finska institution kan uppvisa en livaktig verksamhet som resulterat i åtskilliga doktorsavhandlingar och andra arbeten med samtalsanalytisk inriktning. Denna forskning kommer också att få genomslag i den finska deskriptiva grammatiken som under prof. Auli Hakulinens ledning håller på att utarbetas. Också vid institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur (Nordica) är forskningen sedan ett tiotal år starkt inriktad på samtalsinteraktion och pragmatik. Såväl institutionella som privata samtal har studerats (t.ex. Lehti-Eklund 1992, Londen et al. 1992, Londen 1994, 1997, Green-Vänttinen 1995, Saari 1995, 1997, J. Lindström 1999).

Alla seniora forskare inom Samtalsspråkets grammatik, och ett par av de engagerade doktoranderna, kan redovisa till dels mycket omfattande förarbeten till de frågor projektet vill behandla. Dessa förarbeten är antingen av mer allmänt samtalsanalytisk eller talspråksgrammatisk art eller anknyter direkt till de specifika frågeställningar de olika delprojekten presenterar. Vi hänvisar till den löpande framställningen och till publikationsförteckningen.

Problemområden

Med det syfte projektet har är det naturligt att fokusera på den slags enheter där samtalsspråkets egenart kommer bäst till uttryck, nämligen turer vid ordet. Turer utgör den minimala omgivningen för de språkliga uttrycksresurserna i samtal och skiljer sig både till form och till funktion från närmast jämförbara skriftspråkliga enheter, nämligen meningar (se vidare Anward 2000a, Linell 2000). En huvudfråga i projektet blir därför:

Hur konstrueras turer i olika slag av svenska samtal?

Denna huvudfråga kan sedan brytas ned i två av varandra ömsesidigt beroende frågor:

Vilka slags enheter används som byggstenar i turer i olika slag av svenska samtal?
Hur fogas dessa enheter ihop till konkreta turer?

Som vi har framhållit är turer dynamiska förlopp, som konstrueras steg för steg och är öppna för improvisationer föranledda av ett antal interaktiva och kontextuella betingelser; jfr ovan om inre och yttre syntax. En tur genomlöper också ett antal faser där interaktionell relevans (bakåtblickande och framåtblickande) och tematisk koherens är aktuella i olika hög grad: en initial fas, där talarbyte och anknytning till det föregående är höggradigt relevanta, en centralfas, där den tematiska koherensen utvecklas och en slutfas, där framåtsyftning och nya turer står i fokus (Schegloff 1996, Steensig 1999, Linell 2000). Grammatiska konstruktioner rekryteras som uttrycksresurser på delvis olika sätt i de olika faserna (Auer 1996a, b). Det förefaller rimligt att arbeta med något slags positionsgrammatisk eller fältanalytisk modell för yttrandenas struktur.

Med hjälp av väsentligen traditionellt strukturalistiska "discovery procedures" vill vi identifiera de återkommande enheter - turkonstruktionsenheter (TKE:n) ? som används för att stegvis bygga upp en tur i dess olika faser. Som kriterier på återkommande enheter använder vi då inte bara formell identitet (eller snarlikhet), utan också kravet på att enheterna ska användas för samma betydelsearbete, samma typ av social handling, var gång de återkommer. Att betydelsearbetet kan vara komplext innebär inte att det inte skulle gå att identifiera som återkommande. Samtalsspråket erbjuder ett unikt fönster mot de enheter som språkbrukare faktiskt orienterar sig mot. Genom att studera vilka slags enheter som återanvänds, repareras, gemensamt konstrueras och definierar möjliga slutpunkter i en tur har vi tillgång till en viktig kontroll av våra analyser.

De enheter vi identifierar beskrivs i termer av:

sin inre syntax och prosodi;
sina karakteristiska interaktiva kontexter, sin yttre syntax, de slags turer eller turkonstruktionsenheter som de anknyter till och de slags turer eller turkonstruktionsenheter som de gör relevanta i samtalets omedelbara fortsättning;
sina typiska kontextuella förutsättningar, de slags omedelbara omgivande situationer som de språkliga uttrycken samspelar med;
de kommunikativa projekt som enheterna typiskt bidrar till.

De enheter det är fråga om är till en del gemensamma med skriftspråket (se t.ex. Loman 1977 och andra resultat från projektet Talsyntax), till en del unika för samtalsspråket. De senare - som vi naturligt nog koncentrerar oss på - kan vara enheter på ordnivå, frasnivå eller satsnivå.

När det gäller enheter på ordnivå, så har vi valt att inrikta oss på partiklar och deiktiska uttryck, enheter där kopplingen mellan språkliga uttryck och interaktiva kontexter respektive kontextuella förutsättningar inom ramen för kommunikativa projekt är särskilt tydlig. Partiklar, 'småord' och lexfraser av typen ju, då, så här, liksom, alltså, du vet, jag menar, ofta kallade diskurspartiklar eller diskursmarkörer, är mycket frekventa i samtalsspråket. De har definierats som uttryck som inte ingår i det propositionella innehållet men som ger yttrandet en tilläggsbetydelse; de ger vinkar om hur yttrandet ska tolkas (se t.ex. Gumperz 1982 om contextualization cues, samt Hakulinen 1989). Med undantag för vissa också i skriftspråket förekommande småord (t.ex. ju, nog, väl) har dessa partiklar inte uppmärksammats i grammatiker och handböcker, än mindre fått en systematisk beskrivning. De ord och fraser som i dag brukar hänföras till kategorin diskurspartiklar utgör en heterogen grupp och gränsen mellan olika kategorier är inte klar (Schiffrin 1987, Dubois 1992, Cheshire 1996, Wirdenäs 1999). Typiskt för många av dem (t.ex. för liksom) är att de är rörliga, dvs. de kan ha olika placering i yttrandet, och att de är mångfunktionella (Londen 1997). Medan många diskursiva mönster förefaller hålla sig tämligen konstanta över tid sker icke oväsentliga förändringar i användningen, frekvensen och uppsättningen av diskurspartiklar, bl.a. i ungdomsspråket (se t.ex. Eriksson 1995). Diskurspartiklar i olika språk är för närvarande föremål för många språkvetares intresse och undersöks i termer av grammatikaliseringsprocesser (t.ex. liksom:s utveckling från adverb till diskurspartikel med en mångfald funktioner). I vårt projekt studeras olika aspekter av diskurspartiklar särskilt av Göteborgsgruppen, med olika tyngdpunkter i alla tre delprojekten i Helsingfors samt i Linköping 2.

Som en särskild grupp kan man betrakta de interaktionellt mycket viktiga s.k. responspartiklarna (t.ex. (oh) ja/jo/nej och åh) som kan stå ensamma, typiskt i början av yttrandet, eller vara prosodiskt integrerade i detta. De förekommer i en mängd olika varianter och kombinationer och uppvisar ett växlande prosodiskt mönster. Betydelsevariationen, funktionerna och kombinationsmöjligheterna hos svenskans responspartiklar har hittills undersökts i mycket ringa utsträckning (se dock A. Lindström 1994b, 1997, 1999). I vårt projekt står de emellertid i fokus i delprojekt Helsingfors 1 och 3.

Deiktiska uttryck som personliga pronomen, demonstrativer och olika slags pronominella adverb, som här, där, nu, då och så (här/där), har å ena sidan en konkret, "ursprunglig", användning i samtal. I förening med pekande och andra gester används de för att fokusera deltagarna på någon aspekt av den omedelbara kontexten. Hur den här användningen ser ut i spontant samtalsspråk är knappast utrett alls. Demonstrativer exempelvis har traditionellt beskrivits i termer av plats ('nära mig/oss' gentemot 'längre bort från mig/oss'), men nyare forskning har visat att användningen av demonstrativer är mycket mer interaktivt relevant än så (bl.a. Hanks 1992, Cheshire 1996, Eriksson 2000a). Demonstrativernas lokaliserande funktion tycks i själva verket vara ett specialfall av en mer generell interaktivt motiverad distinktion mellan 'mitt område', 'ditt område' och kanske också 'vårt gemensamma område'. Det intrikata samspelet mellan fysisk kontext och kroppsliga uttryck vid referens utreds närmare i delprojekt Uppsala 1.

Deiktiska uttryck, som ju är typiska för talspråk och vanligt förekommande där, verkar också vara lätta att rekrytera till andra samtalsspråkliga funktioner än sina "ursprungliga". De verkar exempelvis lätt kunna uppfattas som ett mer eller mindre konstant inslag i en höggradigt interaktiv del av en turkonstruktionsenhet och därmed som en markör av en sådan del. I en sådan överförd eller grammatikaliserad användning kan deiktiska uttryck exempelvis fungera som remamarkör, i skarven mellan given och ny information, som anföringsmarkör, placerad direkt före det som anförs, eller som topikmarkör, särskilt vid byte av topik (Öqvist 2000, jfr Eriksson 1997). Dessa frågor behandlas särskilt i delprojekt Linköping 4.

När det gäller talspråksegna enheter på fras- och satsnivå, har vi igen valt att koncentrera oss på sådana enheter där kopplingen mellan språkliga uttryck, interaktiva kontexter, kontextuella förutsättningar och kommunikativa projekt är särskilt tydlig. Exempel på sådana enheter är (se vidare Linell 2000):

'elliptiska' konstruktioner (Linköping delprojekt 1), konstruktioner som är starkt inbäddade i interaktiva och praktiska kontexter, exempelvis svar på frågor och olika slags verksamhetsspecifika formler och mönster (Helsingfors 1 och 2, samt vissa aspekter av Göteborgsprojektet och Linköping 3);
reaktiva konstruktioner, konstruktioner som förutsätter och direkt knyter an till tidigare turer eller turkonstruktionsenheter, exempelvis konstruktioner som x-och-x och vaddå-x (Helsingfors och Linköping 1);
explicit projektiva konstruktioner, konstruktioner som direkt gör en följande tur eller tur-konstruktionsenhet relevant (Helsingfors och Uppsala 3);
parataktiska alternativ till underordning/överordning, konstruktioner där 'bisatser' inte är satsdelar i 'huvudsatser' utan där satserna är mera löst fogade till varandra, som i ja vet inte men e han seriös och den stinker. tycker ja. Med fokus på de modala funktionerna undersöks detta av Göteborgsgruppen, och i fråga om turtilläggens syntax och interaktionella betingelser i Uppsala 2;
projektmodulerande konstruktioner, konstruktioner som förändrar riktning på ett pågående kommunikativt projekt (Linköping 1).

Men vi vill också förhålla oss på ett utforskande sätt till vårt material i det här avseendet, då så pass lite är känt om talspråksegna konstruktioner.

En tur har ingen fix längd eller komplexitet, utan konstitueras genom en stegvis och interaktivt skapad inre koherens, som är lexikalt, syntaktiskt, prosodiskt, semantiskt och/eller pragmatiskt betingad och som gör en möjlig slutpunkt för en tur projicerbar (förutsägbar) och därmed interaktivt relevant. Det är dock ingalunda så att en möjlig slutpunkt för en tur alltid är en verklig sådan slutpunkt. Turer kan expanderas bortom möjliga slutpunkter och talarbyte kan ske utan att en projicerad slutpunkt har uppnåtts (Sacks et al. 1974, Goodwin 1981, Auer 1996a, Ford, Fox & Thompson 1996). Vidare kan en tur konstrueras gemensamt, på ett sådant sätt att två eller flera talare producerar olika delar av en interaktivt relevant enhet (Lerner 1996). Båda dessa fall, turtillägg av samma talare och konstruktioner där en talare fullbordar en första talares yttrande, studeras i delprojekten Uppsala 2 resp. Uppsala 3.

Vi vill undersöka dels de grundläggande betingelser under vilka turer inleds, förlängs och gemensamt konstrueras, dels vilka slags enheter som rekryteras till turers initialfaser, centralfaser och slutfaser samt hur de fogas ihop med följande enheter. Förutom i de två just nämnda delprojekten behandlas detta i Helsingfors 1 och 2.

I förståelsen av hur turer konstrueras har turers prosodi en nyckelroll. Turer är ju, även om de också innefattar gester och andra paralingvistiska handlingar, framför allt ljudande handlingar. Pausering, förlängning, reduktioner, betoning, emfas, intonationsförlopp, rytm, tempo, tempobyten, volym och röstkvalitet är alla fenomen som vi vet strukturerar turer på ett betydelsebärande sätt och som regelmässigt noteras i samtalsanalytiska transkriptioner. Det är angeläget för projektet att försöka bygga bryggor mellan den samtalsanalytiska traditionen och existerande teoribildning kring spontan talad prosodi (Couper-Kuhlen & Selting 1996, Brazil 1995). Vid bl.a. Bell Labs. i USA utvecklar man modeller för intonationsbeskrivningar som tillämpas på engelska samtal (Hirschberg & Pierrehumbert 1986). I Sverige är det främst forskare i Lund och vid KTH som studerat prosodin i samtal i ett flertal projekt (Bruce et al. 1996, Horne et al. 1998, Hanson 1999, Bell & Gustafson 1999). Bruce (1998) har skrivit en lärobok i prosodi på svenska, som innehåller ett kapitel om text- och dialogprosodi. Flera av dessa studier är relevanta för detta projekt och vi anordnade därför en workshop om prosodi i samtal under hösten 2001 (se Hittillsvarande verksamhet).

Turer är inte bara ljudande handlingar, de är också "signerade" handlingar. En talare garanterar med sin egen röst att hon står för det hon säger. Detta leder till att en talare på olika sätt behöver kunna markera vad i en tur som hon inte står för eller vilka normala inferenser som inte är tillämpliga i ett givet fall. Vi kommer att undersöka - i första hand genom Göteborgsgruppen - hur olika språkliga uttryck för detta, vad som traditionellt brukar kallas uttryck för propositionella attityder (sägande, tänkande, tyckande, känsla, vilja) och modalitet (möjlighet, nödvändighet, frivillighet, plikt, etc.) involveras i turers konstruktion och vilka interaktiva konsekvenser detta har.

När det gäller turer som signerade handlingar är igen en turs prosodiska struktur relevant, och då framför allt det fenomen som brukar kallas för röstbyte, det att en talare genom att byta röst kan markera att en del av en tur inte sägs av henne, utan av någon annan. Detta är inte bara en defensiv strategi, avsedd att befria en samtalsdeltagare från ansvar för en del av en tur, utan också ett grundläggande sätt att i samtalsspråk framställa sin sociala omvärld. Många samtal handlar helt enkelt om andra samtal och utförs inte bara av de verkliga deltagarna utan också av ett antal virtuella deltagare, som mobiliseras som stöd eller måltavlor under ett samtal (Adelswärd 2000). Vi kommer därför att i projektet - närmast i Linköping delprojekt 2 - också fokusera på hur olika virtuella deltagare och röster mobiliseras i en tur och vilka slags konstruktioner som har utvecklats för att göra detta.

Organisation, forskningsmiljöer, kontakter och nätverk

Projektet är ämnesmässigt, teoretiskt och metodiskt väl integrerat. Forskningen kommer att utföras vid fyra universitet och fem olika institutioner av forskargrupper som delvis har överlappande kompetens och delvis besitter specialkompetens. Dessa är Institutionen för svenska språket, Göteborg, Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur, Helsingfors, Tema Kommunikation, Linköping, Institutionen för språk och kultur, Linköping och FUMS vid Institutionen för nordiska språk, Uppsala. Projektet samordnas från Uppsala och de olika forskningsgrupperna har intensifierat de redan tidigare nära kontakterna. Forskningsmiljöerna är utomordentligt gynnsamma för den föreslagna forskningen; alla deltagande avdelningar har mångårig, i flera fall över 15 års erfarenhet av samtalsforskning, och ledningsgruppen och de disputerade forskarna har stor förtrogenhet med talspråksforskning och grammatik. De har också stor erfarenhet av att leda vetenskapliga projekt. Flertalet forskare har under lång tid träffats regelbundet, t.ex. vid de årliga mötena med Områdesgruppen för Forskning om Tal och Interaktion (OFTI), och en ytterligare samarbetsresurs erbjuds av NorFA-nätverket i samtalsanalys (Convnet), i vars ledningsgrupp fyra av de sökande ingår. Inom detta nätverk genomförs årliga workshops/konferenser som erbjuder möjligheter till gemensamma diskussioner. Detta är inte minst ett viktigt forum för doktoranderna. Mellan Helsingfors och Linköping finns ett institutionaliserat samarbete och även mellan övriga ingående grupper är forskningsutbytet livligt. Också internationellt har de sökande mycket goda kontakter. Fortlöpande sådana upprätthålls med forskningsgrupper vid finska institutionen vid Helsingfors universitet och vid Syddansk universitet i Odense. Enskilda medarbetare har varit eller är verksamma vid t.ex. University of California at Los Angeles, University of California at Santa Barbara och University of Melbourne. De flesta har därutöver personliga kontakter med enskilda internationella forskare. Det interna samarbetet inom projektet sker genom två årliga träffar och ett internt elektroniskt nätverk.

Etik

Projektet berör i första hand integritets- och sekretessfrågor. De medverkande institutionerna och projektledarna har mångårig erfarenhet av sådana i samband med samtals- och talspråksforskning och följer HSFRs etiska normer. Alla presumptiva deltagare får information om vad saken gäller, och de medverkar bara efter uttryckligt samtycke och har rätt att avbryta deltagandet när de själva så önskar. Alla uppgifter på banden behandlas konfidentiellt. De medverkande liksom identitetsröjande uppgifter i inspelningarna anonymiseras i utskrifter och publikationer, och insamlat material används enbart för forsknings- och undervisningsändamål. Eftersom den alldeles övervägande delen av materialet redan är inspelat har de inledande momenten klarats av, men de gällande normerna följs givetvis också i den fortsatta hanteringen.

Alla medarbetare i projektet görs förtrogna med HSFRs etikregler och har tystnadsplikt beträffande innehållet på banden. Bara ett fåtal personer kommer att ha tillgång till banden eller de oredigerade utskrifterna. Personregister i datalagens mening upprättas inte. Utlämnande av materialet till forskare eller lekmän utanför projektgruppen är inte aktuellt. Om någon utomstående forskare i framtiden önskar få tillgång till materialet, kommer detta att beviljas restriktivt och efter noggrann prövning. Om anslag beviljas och RJ så önskar låter vi gärna HSFRs etiska kommitté granska projektet.

Forskningsinformation

Projektets betydelse är framför allt teoretisk, men det förväntas också få betydelse för svenskundervisningen på olika nivåer, direkt och indirekt, och därmed för den allmänna språkmedvetenheten och synen på grammatikalitet. De viktigaste resultaten kommer att publiceras i två antologier som avses kunna användas inom den högre undervisningen. Dessa beräknas bli de första i sitt slag på svenska. Resultaten kommer också att ha betydelse för anställda inom etermedierna och för utvecklingsarbetet inom den elektroniska människa-maskin-interaktionen. Erfarenhetsmässigt efterfrågas samtalsgrammatisk kunskap av anställda inom dessa områden. Vi kommer att undersöka möjligheterna och intresset för ett seminarium för dessa yrkeskategorier förlagt till slutet av projekttiden. Därtill kommer normal populariserande verksamhet, t.ex. inom Sveriges Radios program Vetenskapsvärlden och Språket.

För vetenskapssamhället avser vi att fortlöpande publicera resultat i rapportserier och tidskrifter och över nätet. Vi räknar med att ett antal avhandlingar och längre uppsatser i välrenommerade tidskrifter kommer att publiceras.

Hittillsvarande verksamhet [PDF-version]

År 2000
Under året har projektmedlemmarna ägnat sig åt excerpering och transkription av både hela samtal till kärnkorpusen och av excerperade sekvenser. En bibliografi över nordisk och internationell forskning om grammatik i interaktion har sammanställts och finns att tillgå på sidan Bibliografi. Med anledning av ett projektmöte i maj i Linköping inför anslagsansökan till Riksbankens Jubileumsfond skrevs uppsatser av de flesta forskningsaktiva projektmedlemmarna. De flesta av dem finns att tillgå i pdf-format på sidan Texter. Där finns också en förteckning över projektdeltagarnas publicerade artiklar samt manus till andra ännu ej publicerade uppsatser. På de medverkande institutionerna hölls under året regelbundet projektmöten och datasessioner. Associerade doktorander (ej avlönade av projektet) var under året Susanna Karlsson, Johan Hofvendahl (Linköping) och Cajsa Ottesjö (Göteborg).

Projektmedlemmar medverkade under året på ett antal konferenser och workshops i Sverige, Finland och utomlands. Bland de viktigare kan nämnas 7th International Pragmatics Conference i Budapest den 9-14 juli, Interactional Linguistics, EuroConference on the Linguistic Organization of Conversational Activities i Spa, Belgien den 16-21 september, Svenskan i Finland i Vasa den 22-23 september och OFTI 18 i Helsingfors den 29-30 september.

År 2001
Anslag till inköp av utrustning till system för digital hantering av videomaterial (se Material) från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse har beviljats och utrustning har köpts in i Uppsala. De andra orterna planerar inköp och Uppsala kommer att utöka sitt system under 2002.

Det teoretiska uppbyggnadsarbetet och de empiriska undersökningarna fortsattes under året och har resulterat i en del uppsatser och publicerade artiklar, se sidan Texter. I vissa fall finns de även att tillgå som pdf-filer där. Transkriptionen av kärnkorpusen har fortsatt under året.

Projektet har detta år främst fokuserat på sambandet mellan prosodi och syntax både ur informationsteoretiskt och turtagningsperspektiv. Projektmötet den 18/4 i samband med IADA i Göteborg handlade till stor del om prosodi. Ett samarbete med fonetikerna Merle Horne och Gösta Bruce vid Institutionen för lingvistik i Lund har inletts. För projektet hölls i Lund den 20 september en workshop om prosodi ledd av Horne och Bruce. Den 10-11 november anordnade projektet dessutom Symposium on Prosody and Interaction vid institutionen för nordiska språk i Uppsala. Under symposiet höll förutom Anna Lindström, Jan Anward och Gustav Bockgård från projektet även Peter Auer (Freiburg), Gösta Bruce (Lund), Elizabeth Couper-Kuhlen (Konstanz), Merle Horne (Lund), Ulrika Nettelbladt (Lund), Richard Ogden (York) och Margret Selting (Potsdam) föredrag. En av vinsterna med symposiet är att kontakter har knutits med framstående europeiska forskare inom området.

Professor Peter Auer (Freiburg) besökte 11-19 oktober Institutionen för nordiska språk i Uppsala och höll då bland annat en mini-föreläsningsserie om grammatik i interaktion, som flera projektmedlemmar följde.

Susanna Karlsson antogs som doktorand med finansiering från projektet. Associerad doktorand blev under året Jenny Nilsson, Göteborg. Projektets doktorander har alla under året bedrivit en del av sina studier och sitt forskande vid institutioner utomlands. Jenny Öqvist, Gustav Bockgård och Cajsa Ottesjö var 7-18/5 gästdoktorander i Helsingfors med mobilitetsstipendier från NorFA. Jenny Öqvist deltog då i Geoffrey Raymonds (York) kurs Grammar in Interaction. Karolina Wirdenäs vistades genom ett 4 månaders STINT-stipendium under sommaren och hösten i Melbourne, Australien. Wirdenäs har även gått en kurs i Paris under hösten. Susanna Karlsson deltog 25/6-3/8 i Linguistic Institute i Santa Barbara, USA. Cajsa Ottesjö har läst sommarkurser i Odense anordnade av Syddansk Universitets Graduate school in Language and Communication. I Århus den 15-17 december anordnade denna forskarskola också Seminar on prosody in interaction lett av Richard Ogden, York. Där medverkade Jenny Öqvist, Cajsa Ottesjö och även Anna Lindström.

Projektmedlemmar medverkade under året på ett antal konferenser och workshops i Sverige, Finland och utomlands. Bland de viktigare kan nämnas IADA (International Association for Dialogue Analysis) i Göteborg (19-21/4), Svenskans beskrivning 25 i Åbo (11-12/5), 7th International Cognitive Linguistics Conference i Santa Barbara, USA (22-27/7), OFTI i Växjö (21-22/9), ASLA i Uppsala (8-9/11).

År 2002
Under den första hälften av år 2002 har det teoretiska uppbyggnadsarbetet och de empiriska undersökningarna fortsatt och bland annat resulterat i de föredrag som hölls vid ICCA i Köpenhamn i maj. Dessa föredrag och övriga publikationer finns under länken Texter på denna webbplats. Linköping har köpt in utrustning för videoredigering och Uppsala har utökat sin utrustning med bland annat en digital videokamera.

Projektmöten har hållits i Linköping 14–15 februari och Köpenhamn 20 maj (styrgruppen). Det har dessutom kontinuerligt på projektorterna hållits delprojektmöten och datasessioner ledda av projektdeltagarna. Transkription av bland annat kärnkorpus har pågått under året.

Under perioden 27 juni - 9 dec var Susanna Karlsson gästdoktorand vid universitetet i Melbourne, Australien. Susanna har även deltagit i kurser vid Australian Linguistic Institute (ALI2002), Macquarie University i Sydney. Jenny Nilsson har vistats vid Department of Linguistics, University of California Santa Barbara, som STINT-stipendiat under januari-april. Karolina Wirdenäs disputerade på sin avhandling Ungdomars argumentation. Om argumentationstekniker i gruppsamtal, den 14 december vid Göteborgs universitet. Opponent var Professor Caroline Liberg, Malmö. Associerad doktorand blev under året Niklas Norén, Linköping.

Vid ICCA (International Conference on Conversation Analysis) i Köpenhamn medverkade projektet med en panel betitlad ’Inner and Outer Syntax: Structures of Swedish Conversational Syntax’. I denna medverkade Gustav Bockgård, Linda Jönsson, Susanna Karlsson, Anna Lindström, Jan Lindström, Cajsa Ottesjö och Jenny Öqvist med föredrag. Bengt Nordberg höll ett inledande anförande och Auli Hakulinen (Helsingfors universitet) var discussant.

Projektmedlemmar deltog i övrigt med föredrag vid ett antal konferenser och workshops, såsom NorFA Workshop on Particles and contrastive analyses of particles in Scandinavian, Finnish and Estonian languages i Helsingfors 7–9 mars, 2nd EuroConference on Interactional Linguistics i Helsingfors 6-11 september, OFTI 20 i Göteborg 20-21 september, Svenskans beskrivning 26 i Uppsala 25-26 oktober, School of Languages Postgraduate Conference i Melbourne 18-19 oktober, NorFA Workshop on Activity analysis of Talk-in-Interaction i Linköping 7 november, och slutligen Symposium on Information Structure i Lund 5-8 december.

Projektets medlemmar har även hållit ett antal högre seminarier vid sina heminstitutioner respektive andra universitet.

Tidsplan

År 3, 2003: Excerpering, transkription, analys och författande av arbetsrapporter, konferensföredrag och vetenskapliga uppsatser. Färdigställande av avhandlingar och en tematiskt redigerad antologi.

År 4, 2004: Avslutande av analys, färdigställande av avhandlingar och en andra tematiskt sammanställd antologi. Författande av vetenskaplig slutrapport och anordnande av en internationell slutkonferens.

Refererad litteratur
Abelin, Åsa, Gadelii, Erland & Löfström, Jonas. 1981. Om modalitet i talspråk. Språkdata. Göteborg.
Adelswärd, Viveka. 1988. Styles of success. On impression management as collaborative action in job interviews. (Linköping Studies in Arts and Science 23.) University of Linköping. Linköping.
Adelswärd, Viveka. 2000. "Who is talking?" Some thoughts on speakers, voices and virtual participants. Ms. Tema K, University of Linköping.
Ahrenberg, L. et al. 1999. Towards multimodal natural language interfaces for information systems - the LINLIN approach. 4th International conference on applications of Natural Language to Information Systems, Klagenfurt.
Aijmer, Karin. 1989. Themes and tails: the discourse functions of dislocated elements. Nordic Journal of Linguistics 12:137-154.
Aijmer, Karin. 1996. Conversational routines in English : convention and creativity. London.
Aijmer, Karin 1997. I think - an English modal particle. I: Swan, Toril & Jansen Westvik, Olaf, Modality in Germanic languages ? Historical and comparative perspective. Berlin. S. 1-47.
Allwood, Jens. 1976. Linguistic communication as action and cooperation. A study in pragmatics. Göteborg.
Allwood, Jens. 1988. Om det svenska systemet för språklig återkoppling. I: Linell, Per m.fl. (utg.), Svenskans beskrivning 16:89-106. (SIC 21.) Linköpings universitet. Linköping.
Allwood, Jens. 1993. Feedback and language acquisition. (Gothenburg Papers in Theoretical Linguistics 68.) University of Gothenburg. Göteborg.
Allwood, Jens. 1995. An activity based approach to pragmatics. (Gothenburg Papers in Theoretical Linguistics 76.) University of Gothenburg. Göteborg.
Allwood, Jens. 1999. Talspråksfrekvenser (Ny och utvidgad upplaga). Frekvenser för ord och kollokationer i svenskt tal- och skriftspråk. (Gothenburg papers in theoretical linguistics S 21.) Institutionen för lingvistik. Göteborg.
Allwood, Jens, Nivre, Joakim & Ahlsén, Elisabeth. 1990. Speech management - on the non-written life of speech. Nordic Journal of Linguistics 13:3-48.
Ameka, Felix. 1992. Introduction. Interjections: The universal yet neglected part of speech. Journal of Pragmatics 18:101-118.
Anderson, A. et al. 1992. The Human Communication Research Centre dialogue database. Journal of Child Language 19:711-716.
Anward, Jan. 1983. Språkbruk och språkutveckling i skolan. Lund.
Anward, Jan. 1986. Emotive expressions. I: Ninth Scandinavian conference of linguistics. Dahl, Östen (ed.), Stockholm. S. 39-52.
Anward, Jan. 2000a. Allt du önskar kan du få? Om SAG och talspråket. Bidrag till projektet Samtalsspråkets grammatik, Linköping maj 2000. Manus.
Anward, Jan. 2000b. Interaction and constructions. Bidrag till projektet Samtalsspråkets grammatik, Linköping maj 2000. Manus.
Auer, Peter. 1992. The never-ending sentence: rightward expansion in spoken language. I: Kontra, Miklos & Varadi, Tamas (red.), Studies in spoken languages: English, German, Finno-Ugric. S. 41-59.
Auer, Peter. 1996a. On the prosody and syntax of turn-continuations. I: Couper-Kuhlen, Elisabeth & Selting, Margret (red.), Prosody in conversation. Cambridge. S. 57-100.
Auer, Peter. 1996b. The pre-front field in spoken German and its relevance as a grammaticalization position. Pragmatics 6:295-322.
Bell, L. & J.Gustafson. 1999. Repetition and its phonetic realizations: Investigating a Swedish database of spontaneous computer-directed speech. I: Proceedings of the 14th International Congress of Phonetic Sciences, San Francisco.
Biber, Douglas. 1988: Variation across speech and writing. Cambridge.
Biber, D. et al. 1999. Longman grammar of spoken and written English. London.
Bockgård, Gustav. 2000. Gemensamt producerade konstruktioner i samtal - En teoretisk diskussion utifrån autentiska exempel. Bidrag till projektet Samtalsspråkets grammatik, Linköping maj 2000. Manus.
Bohlin, P., Cooper, R., Engdahl, E. & Larsson S. 1999. Information states and dialogue move engines. I: Proceedings of the IJCAI workshop Knowledge and Reasoning in Practical Dialogue Systems.
Brazil, David. 1995. A grammar of speech. Oxford.
Bruce, G. 1998. Allmän och svensk prosodi. (Praktisk lingvistik 16.) Institutionen för lingvistik, Lunds universitet.
Bruce, G. et al. 1996. On the analysis of prosody in interaction. I: Y.Sagisaka, N.Campbell & N.Higuchi (red.), Computing prosody, New York et al. S. 43-59.
Carter, R. & McCarthy, M. 1995. Grammar and the spoken language. Applied Linguistics 16:141-158.
Chafe, Wallace. 1976. Givenness, contrastiveness, definiteness, subject, topic, and point of view. I: Li, Charles (ed.), Subject and topic. New York. S. 25-55.
Chafe, Wallace. 1994. Discourse, consciousness, and time: the flow and displacement of conscious experience in speaking and writing. Chicago.
Cheshire, Jenny. 1996. That jacksprat: An interactional perspective on English that. Journal of Pragmatics 25:369-393.
Chomsky, Noam. 1999. Derivation by phase. MIT Occasional Papers in Linguistics 18. MIT Working Papers in Linguistics, Cambridge, MA.
Clark, Herbert H. 1996. Using language. Cambridge.
Clayman, S. E. 1992. Footing in the achievement of neutrality: the case of news-interveiw discourse. I: P. Drew & J Heritage (eds.), Talk at work. Cambridge. S.163-198.
Couper-Kuhlen, Elisabeth & Selting, Margret (eds.). 1996. Prosody in conversation. Cambridge.
Diderichsen, Paul. 1946. Elementær dansk grammatik. Köpenhamn.
Dryselius, Victoria & Lundin, Katarina. 2000. Med ungdomligt språk i bagaget - kontinuiteten i språket avspeglad i tre kvinnors samtalsstil. Språk och stil 9:155-176.
Du Bois, John. 2000. Analysis by catalysis: Evidence for linguistic structure in the syntax of dialogic interaction. Paper given at Linguistics Colloquium, UC Santa Barbara, april 2000.
Dubois, Sylvie. 1992. Extension particles, etc. Language variation and change 4:179-203.
Eriksson, Mats. 1995. A case of grammaticalisation in modern Swedish: the use of ba in adolescent speech. Language Sciences 17:19-48.
Eriksson, Mats. 1997. Ungdomars berättande. En studie i struktur och interaktion. (Skrifter utgivna av Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet 43.) Uppsala.
Eriksson, Mats. 1999. Referring as interaction: On the interplay between linguistic and bodily practices. Manus.
Eriksson, Mats. 2000a. Ta bort den där så kan ja ta den här ja - om den sociala grunden för valet av demonstrativa former. I: Minnesskrift till Elsie Wijk-Andersson. Under utg.
Eriksson, Mats. 2000b. Syntaxens sociala sida - en inledande diskussion av turtillägg i samtal. Bidrag till projektet Samtalsspråkets grammatik, Linköping maj 2000. Manus.
Ford, Cecilia. 1993. Grammar in interaction: Adverbial clauses in American English conversation. Cambridge.
Ford, Cecilia, Fox, Barbara & Thompson, Sandra. 1996. Practices in the construction of turns: The "TCU" revisited. Pragmatics 6:427-454.
Ford, Cecilia, Fox, Barbara & Thompson, Sandra. u.u. Constituency and the grammar of turn increments. I: Ford, Cecilia, Fox, Barbara & Thompson, Sandra (eds.), The language of turn and sequence. Oxford.
Ford, Cecilia & Thompson, Sandra. 1996. Interactional units in conversation: syntactic, intonational, and pragmatic resources for the management of turns. I: Ochs, Elinor, Schegloff, Emanuel & Thompson, Sandra A. (eds.), Interaction and grammar. S. 134-184. Cambridge.
Givón, T. 1995. Functionalism and grammar. Amsterdam.
Givón, T. (ed.). 1997. Conversation: cognitive, communicative and social perspectives. Amsterdam.
Goffman, Erving. 1981. Forms of talk. Philadelphia.
Goffman, Erving. 1978. Response cries. Language 54:787-815.
Goodwin, Charles. 1979. The interactive construction of a sentence in natural conversation. I: Psathas, George (ed.), Everyday language: studies in ethnomethodology. New York. S. 97-121.
Goodwin, Charles. 1981. Conversational organization: interaction between speakers and hearers. New York.
Goodwin, Charles. 1987. Unilateral departure. I: Button, Graham & Lee, John R. E., Talk and social organisation. Philadelphia. S. 206-216.
Goodwin, Charles. 1999. Pointing as situated practice. To appear in: Sortaro Kita (ed.), Pointing. Proceedings of the Nijmegen Max Planck Conference. Cambridge.
Green-Vänttinen, Maria. 1995. Uppbackningar i samtal - funktion och frekvens. I: Saari, Mirja & Lindström, Jan (red.), Svenskan i Finland 3:77-93.
Grice, H.P. 1975. Logic and conversation. I: P.Cole & J.L.Morgan (red.), Syntax and semantics 3: Speech acts. New York. S. 41-58.
Gumperz, John. 1982. Discourse strategies. Cambridge.
Gunnarsson, Britt-Louise, Linell, Per & Nordberg, Bengt (utg.). 1994. Text and talk in professional contexts. (ASLA:s skriftserie 6.) Uppsala.
Gunnarsson, Britt-Louise, Linell, Per & Nordberg, Bengt (utg.). 1997. The construction of professional discourse. London.
Hakulinen, Auli. 1989. Partikkelit ja muut kiteymät vuoroissa (Partiklar och fasta fraser i turer). I: Hakulinen, Auli (red.), Suomalaisen keskustelun keinoja I. Kieli 4. Finska institutionen vid Helsingfors universitet. S. 115-146.
Hanks, William F. 1992. The indexical ground of deictic reference. I: Duranti, Alessandro & Goodwin, Charles (eds.), Rethinking context. Language as an interactive phenomenon. Cambridge. S. 43-76.
Hanson, P. 1999. Prosodic and lexical correlates of Swedish discourse markers in spontaneous dialogue. I: Proceedings of the 14th International Congress of Phonetic Sciences, San Francisco. S. 1533-36.
Heinrichs, Werner 1981. Die Modalpartikeln im Deutschen und Schwedischen. Eine kontrastive Analyse. (Linguistische Arbeiten 101.) Tübingen.
Heritage, John. 1998. Oh-prefaced responses to inquiry. Language in society 27:291-334.
Hirschberg, J. & J. Pierrehumbert. 1986. The intonational structuring of discourse. I: Proceedings of the 24th Annual Meeting of the Association for Computational Linguistics, New York.
Hofvendahl, Johan. 2000. Flerledade frågor i institutionella samtal. Magisteruppsats från tema K, Linköping. Hopper, Paul J. 1998. Emergent grammar. I: Tomasello (ed.), The new psychology of language: cognitive and functional approaches to language. Mahwah, N.J. S. 155-175.
Horne, M. et al. 1998. Discourse markers and the segmentation of spontaneous speech: The case of Swedish men 'but/and/so'. I: Working Papers 47, Institutionen för lingvistik och fonetik, Lunds universitet. S. 123-40.
Horne, M. et al. 1999. Accentuation of domain-related information in Swedish dialogues. I: Proceedings of ESCA Tutorial and Research Workshop on Dialogue and Prosody.
James, Deborah. 1972. Some aspects of the syntax and semantics of interjections. I: Papers from the 8th regional meeting of the Chicago linguistic society. S. 162-72.
Juvonen, Päivi. 1996. Språkkontakt och språkförändring. Användningen av demonstrativa pronomen i en sverigefinsk kontaktsituation. I: Leena Huss (red), Många vägar till tvåspråkighet. Uppsala. S. 57-88.
Jönsson, A. & Dahlbäck, N. 2000. Distilling dialogues - A method using natural dialogue corpora for dialogue systems development. I: Proceedings of Applied Natural Language Processing (NAACL), Seattle.
Jönsson, Linda. 2000. Tal i tal - anföringar i ett interaktivt perspektiv. Bidrag till projektet Samtalsspråkets grammatik, Linköping maj 2000. Manus.
Jönsson, Linda. 1988. Polisförhöret som kommunikationssituation. (Studies in communication 23.) Tema K. Linköping.
Karlsson, Susanna, 2000. Modalitet i ungdomars talspråk ? En undersökning av verben kunna, tro, tycka och veta och deras modaliserande funktion. Bidrag till projektet Samtalsspråkets grammatik, Linköping maj 2000. Manus.
Labov, William & Fanshel, David. 1977. Therapeutic discourse: psychotherapy as conversation. New York.
Laury, Ritva. 1997. Demonstratives in interaction. Amsterdam.
Leech, Geoffrey. 2000. Same grammar or different grammar? Contrasting approaches to the grammar of spoken English discourse. I: Sarangi, S. & Coulthard, M. (utg.), Discourse and social life. Harlow. S. 48-65.
Lehti-Eklund, Hanna. 1992. Användningen av partikeln nå i helsingforssvenska samtal. I: Hellberg, Staffan m.fl. (red.), Svenskans beskrivning 19:174-184. Lund.
Leppänen, Vesa. 1998. Structures of district nurse-patient interaction. (Doktorsavhandling i sociologi 25.) Sociologiska institutionen. Lunds universitet. Lund.
Lerner, Gene. 1987. Collaborative turn sequences: Sentence construction and social action. (Dissertation, Psychology.) University of California at Irvine.
Lerner, Gene. 1996. On the 'semi-permeable' character of grammatical units in conversation: conditional entry into the turn space of another speaker. I: Ochs, Elinor, Schegloff, Emanuel & Thompson, Sandra A. (eds.), Interaction and grammar. Cambridge. S. 238-271.
Lerner, Gene & Takagi, Tomoyo. 1999. On the place of linguistic resources in the organization of talk-in-interaction: A co-investigation of English and Japanese grammatical practices. Journal of Pragmatics 31:49-75.
Levelt, Willem. 1989. Speaking. Cambridge, MA.
Lindström, Anna. 1994a. Identification and recognition in Swedish telephone conversation openings. Language in society 23:231-252.
Lindström, Anna. 1994b. When yes means 'no': The curled ja as a preface to a dispreferred second pair part in Swedish conversation. The 13th World Congress of Sociology, Bielefeld, Germany, 18-23 juli.
Lindström, Anna 1995a. Addressing relevance in talk-in-interaction: The case of the Swedish "or"-constructed inquiry. The American Sociological Association meetings, Washington D.C., 19-23 augusti.
Lindström, Anna 1995b. "Or"-constructed inquiries as a resource for probing the relevance of prior talk in Swedish conversation. Georgetown Linguistics Society Conference, Georgetown University, Washington D.C., 17-19 februari.
Lindström, Anna. 1997. Designing social actions: Grammar, prosody, and interaction in Swedish conversation. Diss. Sociologiska institutionen, University of California, Los Angeles.
Lindström, Anna. 1999. Language as social action. Grammar, prosody, and interaction in Swedish conversation. (Skrifter utgivna av Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet 46.) Uppsala.
Lindström. Anna. 2000. How to do things with words: Talk and practical tasks in the home helpservice. Bidrag till projektet Samtalsspråkets grammatik, Linköping maj 2000. Manus.
Lindström, Eva. u.u. Some uses of demonstratives in spoken Swedish. I: S.P. Botley & A. M. McEneery (eds.), Corpus-based and computational approaches to discourse anaphora. London & Manchester.
Lindström, Jan. 1999. Vackert, vackert! Syntaktisk reduplikation i svenskan (Studier i nordisk filologi 77.) Diss. Svenska litteratursällskapet i Finland. Helsingfors.
Lindström, Jan. 2000. Från satsschema till turschema: förfält i fokus. Bidrag till projektet Samtalsspråkets grammatik, Linköping maj 2000. Manus.
Linell, Per. 1981. Svenska anakoluter. I: Fries, Sigurd & Elert, Claes-Christian, (utg.), Svenskans beskrivning 12:173-184. (Umeå studies in the humanities 37.) Umeå.
Linell, Per. 1982. The written language bias in linguistics. (Studies in communication 2.) Tema K. Linköping.
Linell, Per, 1990a. The power of dialogue dynamics. I: Markovà, Ivana & Foppa, Klaus (eds.), The dynamics of dialogue. New York m.fl. S. 147-177.
Linell, Per. 1990b. Samtalets praktik och talspråkets grammatik. I: Andersson, Erik & Sundman, Marketta (utg.), Svenskans beskrivning 17:39-55. Åbo.
Linell, Per, 1993. Perspektiv på språk inom och utanför lingvistiken. I: Ivars, Ann-Marie m.fl. (utg.), Språk och social kontext. Helsingfors universitet. Helsingfors. S. 7-19.
Linell, Per. 1998. Approaching dialogue: Talk, interaction and contexts in dialogical perspectives. Amsterdam.
Linell, Per. 2000. En dialogisk grammatik? Bidrag till projektet Samtalsspråkets grammatik, Linköping maj 2000. Manus.
Linell, Per & Gustavsson, Lennart. 1987. Initiativ och respons. Om dialogens dynamik, dominans och koherens. (Studies in communication 15.) Linköpings universitet. Linköping.
Local, John & Kelly, John. 1986. Projection and "silences": notes on phonetics and conversational structure. Human studies 9:185-204.
Loman, Bengt (ed.). 1977. Språk och samhälle 3. Social variation i talspråkets syntax. Lund.
Londen, Anne-Marie. 1994. Three-partedness as a structural principle in conversation. I: Allwood, Jens m.fl. (eds.), Proceedings of the XIVth Scandinavian conference of linguistics and the VIIIth conference of Nordic and general linguistics, vol. 2. Göteborg. S. 275-286.
Londen, Anne-Marie. 1997. Då e man ju fri liksom. Om användningen av partikeln liksom i ett finlandssvenskt radiosamtal. I: Svenskan i Finland 4:101-118. (Skrifter från Svenska institutionen vid Åbo Akademi.) Åbo.
Londen, Anne-Marie et al. 1992. De ha nog vimla hit å dit liksom i live. Strukturella drag och individuella röster i ett radiosamtal. Språk och stil 1:7-88.
Löfström, Jonas. 1988. Repliker utan gränser. Till studiet av syntaktisk struktur i samtal. Diss. Institutionen för nordiska språk. Göteborgs universitet.
Melander Marttala, Ulla. 1995. Innehåll och perspektiv i samtal mellan läkare och patient. En språklig och samtalsanalytisk undersökning. (Skrifter utgivna av Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet 39.) Uppsala.
Muittari, Veikko 1987. Om modus och modalitet. En finsksvensk kontrastiv undersökning över modalitet i konditionala, koncessiva och komparativa satser och satsfogningar. (Studia philologica Jyväskylä 20.) University of Jyväskylä. Jyväskylä.
Nivre, J. & L.Grönqvist. u.u. Tagging a corpus of spoken Swedish. Journal of Quantitative Linguistics.
Nordberg, Bengt. 1977. "Har du Dahlstedt ligger på nattduksbordet?" En syntaktisk egendomlighet i mellansvenskt talspråk. I: Elert, Claes-Christian m.fl. (eds.), Dialectology and sociolinguistics. Essays in honor of Karl-Hampus Dahlstedt, 19 april 1977. Umeå. S. 113-136.
Nordberg, Bengt. 1984. Om ungdomars samtalsstil. Några preliminära iakttagelser. Nysvenska studier 64 [tr. 1985]:5-27.
Nordberg, Bengt. 1985. Det mångskiftande språket . (Ord och stil. Språkvårdssamfundets skrifter 14.) Lund.
Nordberg, Bengt. 1988. Samtal i institutionella miljöer. I: Linell, Per m.fl. (utg.). Svenskans beskrivning 16:14-37. (SIC 21.) Linköpings universitet. Linköping.
Nordberg, Bengt & Sundgren, Eva. u.u. On the rate of change of some variables in present-day Swedish. Manus.
Nordenstam, Kerstin. 1998. Skvaller. Om samtalsstrategier hos kvinnor och män. (Ord och stil. Språkvårdssamfundets skrifter 29.) Uppsala.
Norrby, Catrin. 1996. Samtalsanalys. Lund.
Norrby, Catrin. 1998. Vardagligt berättande. Form, funktion och förekomst. (Nordistica Gothoburgensia 21.) Göteborg.
Norrby, Catrin. 2000. Å såhär och eller nåt. Om kvinnliga och manliga påhäng i ungdomars samtal. I: Grönberg, Anna Gunnarsdotter et al. (red.), Sett och hört - en vänskrift tillägnad Kerstin Nordenstam på 65-årsdagen. Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet.
Norrby, Catrin & Winter, Joanne, 1999. Set marking tags 'and stuff'. Proceedings of the 1999 Conference of the Australian Linguistic Society. http://www.arts.uwa.edu.au/LingWWW/als99/proceedings.html
Norrby, Catrin & Wirdenäs, Karolina, u.u. Swedish youth discourse: on performing relevant selves in interaction. I: Androutsoupolos, J. & Georgakopoulou, A. (eds.), The discourse constructions of youth identities.
Ochs, Elinor, 1996. Linguistic resources for socializing humanity. I: J. J. Gumperz & S. C. Levinson (red.). Rethinking linguistic relativity. Cambridge. S. 406-437.
Ochs, Elinor, Schegloff, Emanuel & Thompson, Sandra (eds.). 1996. Interaction and grammar. Cambridge.
Ono, Tsuyoshi & Thompson, Sandra A. 1994. Unattached NPs in English conversation. Berkeley linguistics society 20:402-419.
Platzack, Christer. 1998. Svenskans inre grammatik - det minimalistiska programmet. Lund.
Saari, Mirja. 1983. Avgränsningen av interjektionsmakrosyntagmer. I: Andersson, Erik m.fl. (red.), Struktur och variation. (Meddelanden från stiftelsens för Åbo Akademi forskningsinstitut 85.) Åbo. S. 309-319.
Saari, Mirja. 1995. "Jo, nu kunde vi festa nog". Synpunkter på svenskt språkbruk i Sverige och Finland. I: Folkmålsstudier 36:75-108.
Saari, Mirja. 1997. "Men hörni den där Dallas orkar då gå." Om det finländska bruket av demonstrativt pronomen som markör för definithet. I: Blomqvist, Marianne m.fl. (red.), Ord och några visor tillägnade Kurt Zilliacus 21.7.1997. (Meddelanden från Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur vid Helsingfors universitet B:18.) Helsingfors. S. 253-257.
Sacks, Harvey , Schegloff, Emanuel & Jefferson, Gail. 1974. A simplest systematics for the organization of turntaking for conversation. Language 50:696-735.
SAG = Svenska Akademiens Grammatik. 1999. Vol. I-IV.
Schegloff, Emanuel, A., Ochs, Elinor & Thompson, Sandra, A. 1996. Introduction. I: Elinor Ochs, Emanuel A. Schegloff & Sandra Thompson (eds.), Interaction and grammar. Cambridge. S. 1-51.
Schegloff, Emanuel. 1996. Turn organization: One intersection of grammar and interaction. I: Elinor Ochs, Emanuel A. Schegloff & Sandra Thompson (eds.), Interaction and Grammar. Cambridge. S. 52-133.
Schiffrin, Deborah. 1987. Discourse markers. Cambridge.
Searle, John. 1969. Speech acts. Cambridge.
Selting, Margret, 1998. Fragments of TCUs as deviant cases of TCU-production in conversational talk. (InLiSt 9.) Universität Konstanz, Konstanz.
Smith, Neil. 1999. Chomsky: ideas and ideals. Cambridge.
Sorjonen, Marja-Leena. 1997. Recipient activities. Particles nii(n) and joo as responses in Finnish conversation. Opubl. diss. University of California, Los Angeles. California.
Sperber, Dan & Wilson, Deirdre 1986. Relevance: communication and cognition. Oxford.
Streek, Jürgen. 1995. How to do things with things. Human studies 19:365-384.
Steensig, Jakob. 1999. Bidrag til en interaktionel lingvistik. Ph.D. diss. Århus universitet.
Stenström, Anna-Brita. 1994. An introduction to spoken interaction. London.
Tannen, Deborah. 1989. Talking voices. Cambridge.
Teleman, Ulf. 1983. Har tal och skriftspråk olika grammatiker? I: Nordlund 3. Institutionen för nordiska språk, Lund. S. 3-23.
Thelander, Mats. 1979. Språkliga variationsmodeller tillämpade på nutida Burträsktal 1?2. (Acta Universitatis Upsaliensis. Studia Philologiae Scandinavicae Upsaliensia 14:1-2.) Uppsala.
Thompson, Sandra & Matthiessen, C. 1989. The structure of discourse and subordination. I: Haiman, J. & Thompson, S. A. (eds.), Clause combining in grammar and discourse. Amsterdam. S. 275-329.
Thorell, Olof. 1973. Svensk grammatik. 2:a uppl. Stockholm.
Wilkins, David P. 1992. Interjections as deictics. Journal of Pragmatics 18:119-158.
Wirdenäs, Karolina. 1999. Diskurspartiklar i göteborgsungdomars samtal. I: Kotsinas, Ulla-Britt, Stenström, Anna-Brita & Drange, Eli-Marie (utg.), Ungdom, språk og identitet. Rapport fra et nettverksmøte. (Nord 1999:30.) Köpenhamn. S. 87-100.
Wirdenäs, Karolina & Norrby, Catrin. 2000. En diskursmarkör i vardande/ Lite om lite. Bidrag till projektet Samtalsspråkets grammatik, Linköping maj 2000. Manus.
Öqvist, Jenny. 2000. Jamen förr i tiden så va re ju mera sär "å vicken vacker hatt du har". Om partikeln särs funktioner i samtal. Bidrag till projektet Samtalsspråkets grammatik, Linköping maj 2000. Manus.

Sidans innehåll

Projekt-beskrivning

Senast ändrad den

av Niklas Norén